Hej hej!

Nu sticker jag en sväng igen, vet inte hur länge (som vanligt) men det blir väl över jul kan jag tro.
Om jag får som jag vill och allt fungerar så ska jag prova ett annat jobb när jag kommer hem nästa gång, vad det är kan ju vara det samma så länge, men får jag det så är det nog slut på det kroppsliga slitet i alla fall.

Får väl se om jag har tillgång till nåt internet på båten, om inte, får ni ha det så bra, ni som är så dumma att ni uppmuntrar mig att fortsätta spy galla och tömma min skalle på denna blogg. Men det är inte säkert det blir nått skrivande på ett tag i alla fall, jag är rätt tom och trött i skallen nu, men det är ett annat problem som jag kanske återkommer till vid ett annat tillfälle.

Sköt om er och ha det bra tills nästa gång vi hörs, och glöm inte att vi alla vill vara behövda, och att dina vänner behövs!

Ted!
Ps, om ni har ett galet, konstigt eller som ni själva tycker, ett bra ordspråk/talesätt så skriv gärna ner det i kommentarfältet, så kan jag sammanställa det i en blogg senare. Jag vet att det finns högvis med gammla ordspråk och talesätt där ute så kom igen nu SKRIV! Ni kan få ett på en gång.
I dom enögdas rike är den enögde kung!D.s

Religion och tro!

Hade ett samtal här om dagen med en kompis om livet efter detta, eller åtminstone hur det blir när man dött. Hittade denna text i mina gömmor, tänkte den kunde vara passande just i detta syfte.

 

Jag tror snart att jag är den enda i världen som inte tror på ett liv efter detta.
Nä, bränn mig i en pappkartong och strö ut askan över fjällmarker. Då slipper mina barn och anhöriga ha krav på sig att uppsöka min grav stup i ett. Minnet av mig sitter nog i deras huvuden som en liktorn sitter under en fot. Så förhoppningsvis kommer dom ihåg mig ändå. Sitter inte minnet där så lär dom ju inte gå till någon grav i alla fall.

 

Vad är det vi är så rädda för egentligen. Jag menar, om man sitter där och hoppas på att det ska börja ett nytt liv när man dött, då måste livet man levt varit jävligt tråkigt.
Då sitter dom ju där och hoppas att dom lyckas bättre i sitt nästkommande liv. Stackars satar.

 

Ett nytt liv föresten. Jag får inte det där med pånyttfödelse att gå ihop.
Ta som ex. det föds ju fler människor i världen än vad det dör. Var kommer då alla nya liv ifrån?
Är det blommor som har gjort sig förtjänta av att få en mänsklig skepnad?
Eller är det kanske djur? Då är det ju Buddha som är rätt. Om det är djuren då skiter det sig med den veganiska läran, att djur har samma värde som människor. Eller är det jag som har fel, det kanske är djuren som är den ultimata livsformen att bli. Jo, jag kan tänka mig tjusningen i att stå där upptjudrad i ett bås på slakteriet och vänta på en slaktmask. Undrar vad jag vill bli efter det?
En hungrig järv i sameland kanske.

 

Nä, tron har skapat mer jäkelskap än vad den har gjort nytta.
Då menar jag inte bara kristendomen, ta och titta på hur snygga vi tror att vi blir när vi tagit oss en sup eller två. För att inte tala om hur starka vi tror att vi är.
Svenska spel, tottobolagen och den där Kenokillen är fler exempel på tro som inte brukar sluta väl vid övertro.

 

Tron på gud, ja den får du i kyrkan.
Men det är verkligheten som stänger dörren efter dig, när du går ut där ifrån.

 

En lagom dos av vilken tro det än må vara, det behöver nog alla till mans.
Om det så är en stubbe i skogen eller sig själv man tror på, det tror jag kvittar.

 

Ted!


Trött!

Är faktiskt väldigt trött nu, dessutom börjar jag bli förkyld, tror jag i alla fall, sen är det väl ett kännt faktum att vi karlar blir gnälliga som satan så for det tar emot lite. Eller?

Det får vara hur det vill med det, jag brukar mena att det spelar väl för fan ingen roll vem som har ondast när två träter om denna saken och båda har brutit ett ben, båda har ju ont, eller hur?

Nu har jag ont i kroppen, har extra jobbat en hel del vid detta hemma varande. Det är inte det att jag vill jobba så förbannat när jag är hemma, nä just nu behöver vi pengarna. Just nu lever vi på min lön.
Min fru har nämligen inte fått ut lön sedan mitten på maj månad........arbetsgivaren bara försvann, puff...borta!
varför han försvann kan ju vara det samma just nu, men väck är han.

Detta är nu tredje gången man försöker att delgiva mannen så han ska infinna sig på tinget, men inte då, inte dyker han upp inte. Det som kan reta gallfeber på mig är det facto att Svenskt rättsväsende i dessa fall är totalt förblindat av humanism.......FÖR DOM KRIMINELLA JA! Det är två pers. som sitter i skiten utan lön, han har fyra (4) konkurser på sig i år, det finns inte en delgivningsman som har hittat denne mannen på åtskilliga år. Fruns och hennes arbetskamrats advokat har använt sig av delgivningsmän för detta ändamål, dock ligger dom en eller två månader före tingsrätten, men inte ett spår. Vi går på knäna nu, ekonomiskt! Han lever livet, tack vare Svenskt rättsväsen!

När sedan tingsrätten får fingrarna ur röven och delgiver honom, jaha, då använder man sig av exakt samma delgivningsmän som advokaten, delgivningsmännen försöker väl inte med alla medel som står till buds övertyga rätten om att dom redan försökt kan jag tro, dom har ju familjer att försörja dom med, eller också är det så att dom måste enligt Svensk lag, fast dom vet att det är lönlöst.

Varför beter man sig så har inom rättsväsendet? Varför kan man inte se att här sitter det en familj och får leva på undanstoppade sparpengar, och när dom är slut lever man på skorpor och vatten, fast det jobbas så kroppen skriker!
Varför ser man inte att mannen inte kommer att infinna sig på tinget efter alla gånger det försökts att få dit honom. Varför fortsätter man att ge denna man chans efter chans, han har över en (1) miljon i privata skulder hos kronofogden, men jag garanterar att han har större tillgångar än mig. Ändå får han chans efter chans att infinna sig till tinget! Varför?

Varför skriker min kropp av smärta och inte hans?

Varför finns denne mannen överhuvudtaget i mitt huvud?

Varför sitter han inte bakom lås och bom?

Ted!





RSS 2.0