Religion och tro!

Hade ett samtal här om dagen med en kompis om livet efter detta, eller åtminstone hur det blir när man dött. Hittade denna text i mina gömmor, tänkte den kunde vara passande just i detta syfte.

 

Jag tror snart att jag är den enda i världen som inte tror på ett liv efter detta.
Nä, bränn mig i en pappkartong och strö ut askan över fjällmarker. Då slipper mina barn och anhöriga ha krav på sig att uppsöka min grav stup i ett. Minnet av mig sitter nog i deras huvuden som en liktorn sitter under en fot. Så förhoppningsvis kommer dom ihåg mig ändå. Sitter inte minnet där så lär dom ju inte gå till någon grav i alla fall.

 

Vad är det vi är så rädda för egentligen. Jag menar, om man sitter där och hoppas på att det ska börja ett nytt liv när man dött, då måste livet man levt varit jävligt tråkigt.
Då sitter dom ju där och hoppas att dom lyckas bättre i sitt nästkommande liv. Stackars satar.

 

Ett nytt liv föresten. Jag får inte det där med pånyttfödelse att gå ihop.
Ta som ex. det föds ju fler människor i världen än vad det dör. Var kommer då alla nya liv ifrån?
Är det blommor som har gjort sig förtjänta av att få en mänsklig skepnad?
Eller är det kanske djur? Då är det ju Buddha som är rätt. Om det är djuren då skiter det sig med den veganiska läran, att djur har samma värde som människor. Eller är det jag som har fel, det kanske är djuren som är den ultimata livsformen att bli. Jo, jag kan tänka mig tjusningen i att stå där upptjudrad i ett bås på slakteriet och vänta på en slaktmask. Undrar vad jag vill bli efter det?
En hungrig järv i sameland kanske.

 

Nä, tron har skapat mer jäkelskap än vad den har gjort nytta.
Då menar jag inte bara kristendomen, ta och titta på hur snygga vi tror att vi blir när vi tagit oss en sup eller två. För att inte tala om hur starka vi tror att vi är.
Svenska spel, tottobolagen och den där Kenokillen är fler exempel på tro som inte brukar sluta väl vid övertro.

 

Tron på gud, ja den får du i kyrkan.
Men det är verkligheten som stänger dörren efter dig, när du går ut där ifrån.

 

En lagom dos av vilken tro det än må vara, det behöver nog alla till mans.
Om det så är en stubbe i skogen eller sig själv man tror på, det tror jag kvittar.

 

Ted!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0