Kyrkan i moll!!

Har varit på begravning idag, inte nog med att det är tragiskt i sig, men kyrkan gör det ju inte livligare precis.

 

 

Nu är väl inte det kyrkas roll vid en begravning heller, men varför måste allt gå i moll??

När man spelar en psalm där texten har innebörden att, efter detta jordeliv har tagit slut ska vi som blir lämnade kvar inte förtrösta, utan på andra sidan finns plats för både glädje och sång! Varför måste då denna psalm gå i moll? Det är väl som sagt tragiskt som det är!

 

 

Måste även tycka att det är en guds välsignelse att vi tar med våra barn på begravningar, när man hör deras nyfikna frågor, och att framför allt de som svarar på frågorna, inte hyschar och hytter åt barnen, utan svarar så nära sanningen man kan utan att för den delen inte skrämma skiten ur barnen. Att låta livets gång bli en del av deras uppväxt, är nog det klokaste man kan göra, att hymla hjälper ingen. Jag får fortfarande fullkomligt panik i en kyrka, vare sig det är bröllop eller begravning. Med tanke på både mina rastlösa ben och min lika rastlösa käft, har det hyschats åtskilliga ggr i min närhet!

 

 

Sen förstår jag heller inte varför i alla heliga helgons namn, man är nöd och tvungen att ha de hårdaste träbänkar man kan finna för pengar i alla kyrkor, är det för att jag inte ska somna till prästens otroligt tråkiga röst?För att kyrkan inte ska ha råd att sätta in lädersoffor i stället, det tror jag inte på. Mer troligt för att hålla "publiken" vaken! Det är nog uträknat i minsta detalj.. :-) Träsmaken i röven kommer snabbare än sömnen i ögonen, det är då ett som är säkert!

 

 

Barn ja, hade han som vi tog avsked av fått bestämma så hade nog både hundar och ungar fått springa runt som dom ville i kyrkan, med munnarna fulla av godis och glass, oavsett vad vi föräldrar och hundägare hade sagt! Själv hade han nog suttit på en stol, rökt som en borstbindare, och tittat på med ett leende på läpparna! Gud nåde den som hade protesterat!

 

 

Om du nu sitter där uppe och läser vad jag skriver, vill jag bara säga att du är av mig och de mina saknad, både som granne och vän! Från våran sida är det nog mest av egoistiska själ vi saknar dig, men för din skull har du det nog bättre nu, när du får vara hos din kära fru och hund! Och få slippa min irriterade röst när du övergöder både mina barn och mina hundar. :-)

 

 

Så, Adjö käre granne och vän, du kommer att finnas med mig så länge jag lever!

 

 

Ted!

 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0