Anmodan till eftertanke!

Hur svårt ska det vara att sätta sig själv i första rummet, visst, nu finns det dom som  kommer att rycka på axlarna och tänka...egoist! Men följ med mig en stund in i min komplicerade skalle så kanske det klarnar.

Om jag har problem med ett barn som bara är obstinat och inte gör överhuvudtaget som det blir tillsagt att göra, (obs! inte mina barn, bara ett exempel) jag tar i från tårna och skäller så barnet får en ny frisyr! Jag hotar med indragen veckopeng och utegångsförbud i en vecka. Hjälpte det, ja, för stunden, ungen är ju inte dummare än att den fattar att det är bäst att lugna ner sig lite nu, så gubben inte får hjärtsnörp!

Detta är naturligtvis ett scenario som man inte vet hur man skulle reagera i om man aldrig varit där, men känner man sig själv så vet man nog.

Hur ska man göra då, ja det vet väl för fan inte jag, det har jag heller aldrig påstått, jag vill bara få igång en tanke i ditt huvud hur du reagerar på i synnerhet en tonåring, men för all del, även andra omkring dig, som inte är och tänker som du.

Personligen tror jag det är väldigt viktigt att föra konversationen på en tvåvägskanal, dvs. att den funkar åt båda hållen, att man lyssnar mer än vad man pratar, för ska du komma till rätta med andras problem, tror jag att du måste lyssna och försöka förstå den andra personen och problemen ur deras synvinkel. Vara bestämd med dina regler, och se till att dom efterföljs, men utan att skrika, för då är det ingen som lyssnar i alla fall, och du får börja om nästa gång samma problem dyker upp, för det kommer det att göra! Dessutom blir du bara förbannad. Tror att man framför allt måste vara konsekvent!

Fråga aldrig om du vet svaret, troligtvis tvingar du bara fram en lögn!
Exempel...Du har , på omvägar, fått reda på att en person ska...låt oss säga, supa sig redlös? Om personen då har tänkt att göra just detta men inte vill såra dig, eller sätta sig själv i knipa, svarar han nej! Du har tvingat fram en lögn, går det en gång går det fler! Dessutom kommer dom troligtvis aldrig att ringa efter dig om det händer något!
Vet egentligen inte hur det korrekta förfarandet är men, om man säger att: Jag vill inte att du dricker nått i kväll, så finns i alla fall möjligheten att det framkallar ett dåligt samvete som kan leda till ett lugnt och sansat samtal om förfarandet med alkohol. Dessutom kanske dom ringer efter hjälp när någonting händer.

Förbud och hårda ord skapar troligtvis bara ångest och oro den dagen dom verkligen bryter mot din förbud!
Det är klart det måste finnas förbud, det är inte det jag menar, men förbud emot sånt som troligtvis kommer att provas i alla fall, tror jag bara leder till besvär. Sen får det naturligtvis inte gå över styr så man blir fjantig, man får väl på nått vis försöka vara lugn men bestämd.

Vad menar jag då med, sätta sig själv i första rummet? Jo om du förstår dig själv och vad du själv skulle göra och reagera i samma situation, och framför allt, vad du själv gjorde när du var i samma situation, kanske det blir lite enklare att le åt eländet och och förstå hur andra reagerar i samma sits. Förklara och berätta om dina misstag, inte med meningen att avskräcka, utan med meningen att informera om att du faktiskt har varit i närheten av samma dilemma. Kommunikation!
Kanske är det lösningen, jag vet inte. Jag bara funderar högt!

Ted!
( Är själv skitdålig på kommunikation)











Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0