Tänk för fan efter....

Nu har jag ledsnat å det grövsta på denna jävla debatt om toppning av lagsporter för ungdomar/barn!
Till alla föreningar som påstår med vett och sans att dom inte toppar.....KYSS ERA BLEKFETA RÖVAR!!
det gör ni visst och kom inte och påstå annat!

Jag ska vara den förste som erkänner att, jag tycker det är fördärvligt att alla barn inte får lika mycket speltid, det är ju för fan bara en lek, men vuxenlivet är jävlar ingen lek. Det vi måste förstå i detta ärende är att idrott och andra sociala verksamheter är en inkörsport till vuxenlivet.

Nu menar inte jag att "barnen ska jävlar lära sig", utan vad jag menar är, om vi låter alla barn leka på lika villkor, hur ska dom då lära sig att ta alla bakslag på väg till, och i vuxenlivet? Hur ska vi lära dom att det är ok att inte vara lika duktig som andra i allt?

Ska vi då även låta våra barn vinna i sällskapsspel hemma vid köksbordet? Ja, jag kan ju naturligtvis fortsätta med detta frågande hur länge som helst. Frågan är väl om inte det är så att man är ilsken på tränare/förening för att man misslyckats som förälder i uppgiften att lära sitt barn att barnet duger som det är! Att det är ok att sitta på bredvid andra som har framgång och att glädjas med dom, att man har en målmedvetenhet med insikten om att spelet lossnar även för det berörda barnet en dag! men vad vet väl jag?!?

Har jag då någon lösning på detta "problem"? Nä, egentligen inte, MEN! Om man tänker efter riktigt noga så ska det väl inte vara så jävla svårt. Ett lag i ex. innebandy med 15 Killar/tjejer, där 10 st är riktigt duktiga och 5 st har inte vuxit in i spelet ännu, om man som tränare redan på förhand vet om hur motståndet spelar och hur sista mötet gick, kan det väl inte vara så svårt att möblera om i laget så alla får spela. Man behöver ju inte kasta in alla outvecklade spelare på planen på en gång!

Om man vet att motståndet är tufft, ja, börja då med dom bästa spelarna, och om man drar ifrån i målprotokollet.....ja ni fattar.

Vissa spelare har en hiskelig bollkänsla, andra ett mer utvecklat spelsinne, vissa kanske helt enkelt ska hålla sig till frimärkssamling.

Men det viktigaste av allt! TALA OM FÖR FÖRÄLDRAR OCH BARN ATT SÅ HÄR ÄR DET! Kommunikation, kommunikation, kommunikation!!!!!

Kommunikation mellan tränare och föräldrar, mellan förening och tränare, viktigast av allt, mellan tränare och spelare! Det är avsaknaden av just kommunikation som gör att det blir ett sånt fasligt rabalder på vissa föräldrar, har man i styrelser och hos andra berörda parter inte fattat det, ja, då kanske det är där det måste till en förändring!

Så en gång till: Alla föreningar som påstår att dom inte toppar.........har bara en bättre kommunikation!

Huvudsaken är väl att vi inte ser på vissa barn som sämre än andra, utan som barn under utveckling!
Och att vi även kommer ihåg detta under match!

Dumhet genom okunskap är den värsta sortens dumhet!

Ted!




Kommentarer
Postat av: Anna

Tacka vet jag individuell sport!

Inga mer än vi själva bestämmer när var och hur ungarna ska tävla.

Ingen utomstående skäller på dem så länge de inte beter sig illa.



Puckade päron finns iofs överallt, men när det puckade päronets barn inte ingår i de andra barnens lag förstör de iallafall inte för några fler.



Nu har jag bara erfarenhet från motocross. Maken säger att skidåkarföräldrar är värre...

2010-05-21 @ 11:39:13

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0