Glömska!

Nu ska jag börja en text utan att jag har någonting att skriva om, det är alldeles tomt i huvudet, ja, ja, jag vet det är det i vanliga fall också. Men jag hade en liten idé när jag satte mig vid datorn, men dum som jag var så satte jag på musik och lyssnade på nya Volbeat samtidigt, så min idé försvann som en löneutbetalning i handen på käringen.

 

Att man ska bli gammal och glömsk är det väl inget tvivel om, i synnerhet inte när man redan i ung? ålder är väldigt glömsk. Ta bara en sån enkel sak som namn, att man mest varje dag ”byter” namn på sina barn, tror jag inte har med glömska att göra. Det är nog mer tankspriddhet.

 

Jaha, nu pratade käringen med mig och bad mig göra en sak, så nu är min tanke om glömska borta igen. Måste ta en paus och tänka lite. Jo, (fördelen med skrifter är att man kan ta en paus hur länge som helst utan att det märks), glömma namn var det ja, för många år sen var jag med och hjälpte till på äldsta dotterns fotbollsträning. Där fanns en jävla massa namn att glömma, och när man i hettan av bra spel skulle berömma någon av tjejerna så kom jag ju naturligtvis inte ihåg vad ungen hette. Det blir BRA……….Annika. I början skrek dom ju rätt ut, jag heter… vad det nu var dom hette, men efter ett tag hade dom vant sig, det var liksom inte lönt att protestera...=)

 

Det där med Annika kommer från en kompis till mig som har precis lika svårt med namn som vad jag har. Vi var på en gemensam fest när jag hörde detta för första gången. Vi stod och pratade om vad som hade hänt tidigare under kvällen, det var en lek som vi hade varit med på som gick ut på att man skulle vara väldigt vig. När polaren då skulle förklara en sak så kom han naturligtvis inte ihåg vad kvinna han skulle namnge hette, så det blev spagatAnnika. Sen hade vi en fiskAnnika och en blondAnnika. Många skratt blev det.

 

Men om man tänker efter så är det inte så konstigt att man förknippar namn med en bild eller en händelse, för om man tänker efter hur man själv gör när man säger ett namn så är det i alla fall så i mitt fall att jag ser personen framför mig i samma ögonblick som jag säger namnet. Och kommer jag då inte ihåg vad personen heter som vimlar det av bilder i skallen som jag inte kan sammankoppla med ett namn, då är det ju lätt att det blir just ett blötAnnika eller vad det nu är man förknippar människan med.

 

Smeknamn kommer nog troligtvis till på ett liknande sätt, det finns väl inte ett sammhälle där har man har smeknamn på nästan alla. Undrar varför?  Det har väl med vederbörande persons bedrifter/dumheter att göra kan jag tro.

 

Hur eller senildement, så är dessa människor naturligtvis inte döpta till dessa namn utan dom har troligtvis förtjänat namnen på ett eller annat sätt vare sig dom vill eller inte. Men för oss som har jävligt svårt för namn så kommer Annika väldigt bra till pass.

 

På den sedermera så beryktade festen så hette föresten alla killar så småningom Papphammar. Det är i och för sig inte en så dum idé för killar som dricker sprit blir så småningom just Papphammar. Och jag garanterar dig att går du på en fest och när det är som roligast så ställer du dig mitt på golvet och vrålar HÖRRDU PAPPHAMMAR!!! Så kommer varenda kille att vända sig om och undra - Va´ är det mig han menar?

 

Till alla kvinnor, manlig glömska är en obotlig sjukdom, det är bara att acceptera! =D

 

Ted!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0