Satellitspaning på fjället!

Nästan 15-år senare sitter jag här på min Ö och tänker tillbaka på en händelse som skulle kunna ställa en massa människor gapande och tysta en god stund. Nu vet jag inte vad preskribtionstiden på detta är, inget brott förekom ju i och för sig, nästan, men historien i sig kräver nog att jag inte uppger några namn, inte deras riktiga i alla fall. 

Detta utspelade sig när jag bodde uppe i Vemdalen så det måste ha inträffat vintern 89-90. Jag var i alla fall bjuden på toppfågeljakt av en kompis som har jaktmarker i Idretrakten. Låt oss kalla honom Nr 1. Två killar till skulle närvara på denna exlusiva händelse, den ene drev för tillfället en sorts skoterfirma i nyss nämnda trakt. Låt oss kalla honom för Stockholmarn. Den andre, hade sedan några år flyttat tillbaka till Idre efter att ha bott i Örebrotrakterna sedan länge. Låt oss kalla honom Nr 2.

Hur eller skoterspår, så kom hela gänget till jaktmarken på utsatt tid och skotrarna lastades för färd till slutmålet som var en liten, men ack så naggande god stuga, på fjällsluttningen. Fjällsluttningen var väl kanske att ta i men det är inte långt därifrån i alla fall. Vid ankomsten till denna förnäma stuga så var det första prioritet att få in grejerna i stugan och få till lite värme, andra prioritet blev naturligtvis jakt. Då jakten inte är huvudämnet i denna historia så hoppar vi över den biten, inte för att det inte skulle vara intressant nog, utan för att jag inte har en aning om hur det gick på den fronten. Jag vet i alla fall att det skulle då inte bli någon tidig morgon på skidor dagen efter. För vi hade med oss lite god mat och tillhörande dryck, så vi skulle nog bli alldeles för ”mätta” för att ta oss upp i rimlig tid för att komma till skott den morgonen.

Det kom att visa sig att det blev tyngre än väntat för vissa att vakna. När kvällen närmade sig natt så var det något ljushuvud som kom på att vi skulle bege oss högst upp på närmaste fjälltopp och ha satelitspaning. Ja, det var ju en mogen ide´. Det packades lämpliga tilltugg för resan ned under skoterdynorna och iväg gick satelitspaningståget. Nr 1 spårade och vi andra följde snällt i hans spår... Nja, dom spåren hade inte Afrikas mest meriterade spårare kunnat följa ens mitt på dan. Det är ju roligt att köra i lössnö. Lössnö ja, det är väl en av orsakerna att det är just jag som kan skratta åt hela den här historien.

Det var så här, jag körde en gammal encylindrig Elan som var lånad för dagen. En ypperligt bra skoter att köra i lössnö med. Nr 1 hade en lite äldre Yamaha som åtmintone han kunde hantera i snön. Nr 2 hade en Ski-Doo Trapper som var en renodlad arbetsskoter och tar sig därmed lekande lätt fram i snö. Vad hade då Stockholmarn med skoterfirman kan man undra? Jo en muskelmaskin som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på, men man kan ju tycka att han i egenskap av yrke skulle kunna hantera denna skoter. Ack vad skenet kan bedra. Efter att alla hade slitit sig svettiga för att få loss denna muskelmaskin ur blåbärsriset som han lyckats med konsten att frilägga så fort han rörde gasen så hade väl övriga i satelitspaningstruppen ledsnat å det grövsta. Då i synnerhet jag, jag var nog den som använde andningshålet flitigast kan jag tro. För det var till mig han skrek på klingande "stocholmska": -Kör den her jevla skitskotern själv då om du är så jevla duktig på att köra skoter!

För det var nämligen så att det var ju inte skit bakom styret, det var ju skotern det var fel på!?! Han slog till och med vad med mig att jag inte skulle klara av att få denna skoter upp på fjälltoppen utan att köra fast. Nr 1 och nr 2 tittade på varandra och flinade, varefter dom sa till stockholmarn: -Sätt inte för mycket pengar på det du!

Skotern lyftes upp (för sista gången) och jag satte mig gränsle över dynan och... Ja, där stod jag på toppen av fjället och inte en satelitspanare i sikte mer än mig själv. Jag hörde att dom var på väg upp över fjällsidan. Så jag satte mig i lugn och ro för att inmundiga färdkosten. Till syvende och sist kom även resten av truppen upp till utkiksposten. Fortfarande svärande på Stockholmarn, för nu hade han tappat motorkåpan till Elanen. Kåpan satt i vanliga fall placerad framför sittdynan, under styret. Den är i nomala fall rätt omöjlig att tappa då man nästan sitter på den och därtill ökar ljudnivån väsentligt när den är borta. Så hur han kunnat tappa den utan att märka det är fortfarande en gåta. När otaliga antal sateliter var avspanade och blåsten hade trängt in i ben och märg så var det så dags för nedfärd. Bokstavligt talat.

Efter att ett antal kommentarer fällts om huruvida Stockholmarn skulle kunna köra denna förbannade skoter utför fjället eller inte så blev det ju så att jag var tvungen att ta samma väg ner som dom tagit upp. Jag bytte nu till mig Elanen och Stockholmarn fick tillbaka sin racer. Motorkåpan var det ju tvunget att återfinna så jag tog samma väg ned som upp. Denna väg var ju inget för dom tuffa grabbarna som inte var utan motorkåpa. Nä, Nr 1 uttalade orden: -Vi tar närmaste vägen hem, vi ses vid stugan, jag har inga bromsar! Ett och annat tilläg kom också från de andra om hur varmt och skönt dom skulle ha då jag letade efter kåpan. Dom skulle nämligen ta den branta nordsidan ner. Till saken hör att Nr 1 som kan denna del av fjället bäst, han hade inget lyse på sin skoter och nästan inga bromsar. Men med ett självförtroende större än halva fjället tippade tre hågade killar på skoter över kanten.

Min färd var inte fullt så brant som deras med all säkerhet var. Motorkåpan hittades enkelt så färden mot värmen inleddes. Vid stugan fanns inte en enda skoter så långt ögat kunde nå. Jag stod stilla en stund för att försöka höra om jag kunde urskilja några motorljud i natten, men inte då. Så jag satte mig på skotern och åkte för att möta dom. Nog mötte jag dom allt. På två skotrar. Nr 1 var aldeles blodig i hela ansiktet och Stockholmarn hade fruktansvärt ont i ryggen. -Va i helvete har ni hållit på med, undrade jag. Nr 2 var den som inte hade några blessyrer och tog till orda.

När dom lämnat mig på toppen hade det gått undan utav bara helvete, Nr 2 och Stockholmarn hade bara sett baklyset (det fungerade nämligen) på Nr 1 när han drog iväg. Dom såg även hur lyset plötsligt blev luftburet, för att sekunderna efter slå i backen med en faslig fart. Han hade kört på en sten och flugit en liten bit, i nedslaget hade han handlöst flugit framåt och slagit ansiktet i styret. Då dom andra stannade och konstaterade att han skulle överleva tills dom kom till stugan, bestämdes att färden skulle gå vidare. Om det inte hade varit för att Stockholmarn inte fick igång sin skoter. Man bestämde då att Nr 2 skulle köra först och Stockholmarn skulle åka med honom. Nr 1 skulle hålla sig i Nr 2s baklyse för att kunna se vart han körde. Detta resulterar i att Nr 2 sitter och tittar lika mycket bakåt som framåt och ser inte guppet han är på väg att äntra. Resultatet? Jo, Stockholmarn flyger av skotern och blir handlöst överkörd av Nr 1.

Vid stugan skickar jag in Nr 1 och Stockholmarn. Nr 2 och jag åker för att hämta Stockholmarns skotern som startar med ett enkelt ryck då vi upptäckte att han hade stoppknappen nedtryckt. Tillbaka vid stugan igen kollas alla evetuella skador. Stockholmarn skulle klara sig med en blåslagen rygg och Nr 1, ja hur fan ska jag säga, ni vet näsborren, det är ju en näsborre tack vara den lilla fliken som sitter runt om man säger så. Nu var det ingen näsborre längre. Fliken satt liksom löst. Hela vägen, det hängde där och slängde så fint så. Tvättsavetter togs fram och Nr 1 skrek som en stucken gris. Att han skrek berodde inte på att han var klen av sig, nä då. Det var någon sorts citronsavetter. Jävlar vad det måste ha svidit. Och då avsaknaden av bandage var stor så tejpades fliken ihop med isoleringstejp! Det såg riktigt roligt ut kan jag säga. Dan efter var det dags för mig och Stockholmarn att åka hem och jobba. Nr 1 och 2 var lediga en dag till så dom stannade kvar.

På kvällen kommer en av dom på att det var ju för fan i kväll dom skulle stå i garderoben på ett fjällhotell tillsammans med sina respektive. Panik utbröt. Kläder åkte på i en faslig fart och skotrarna gick varma ner till bilarna. Väl vid fjällhotellet var det ingen av dom som gav skadorna i Nr 1s ansikte en tanke. Jag kan riktigt se dom framför mig när dom står där som två skolpojkar som kommer för sent till frökens undervisning och jag kan även se deras respektive när dom får syn på dessa oskyldiga gossar. En av kvinnorna utbrister: -Va i helvete har hänt med dig! Gossarna svarar då: -Vi blev lite osams med Ö-bon i går kväll. Kvinnan svarar på detta: -Ja då får ni fan skylla er själva jävla idioter. Jag har ju sagt åt er att inte reta upp honom!

Den rätta förklaringen kom ju naturligtvis fram under kvällen, men fan vad jag skulle ha velat vara med i garderoben då.
Ted!

Dra i spaken!

Konsten att förklara varför!

Att peka med hela handen och få människor att göra, i deras ögon helt meningslösa och idiotiska saker, har militärer och övriga högt uppsatta personer lyckats med i år tusenden.

 

Eleven som vi har ombord tyckte att jag förklarade metodiskt och så ”Man fattar varför man ska göra det” som han uttryckte sig. Detta fick mig att minnas en liknande episod fast med helt andra utgångar.

 

Styrmannen vi hade ombord just då hade för vana att beordra folk både till höger och vänster, han pekade inte bara med hela handen utan även med armbåge och axel, vete fan om inte knäna var med på ett hörn också, i alla fall, en gång sa han till en elev att han skulle göra nått, kommer inte ihåg vad det var, men det är oväsentligt. När eleven fråga varför han skulle göra det, svarade han kort och kott, - Håll käften ungjävel och gör som du blir tillsagd!

 

Detta gjorde att eleven för det första blev lite osäker, för det andra blev det inte riktigt rätt pga att han inte kunde läsa styrmannens tankar, gjorde han ju följaktligen inte som styrmannen tänkte, dessutom försvann styrman där ifrån och förväntade sig att det skulle bli gjort.

 

Detta kom naturligtvis fram vid matbordet senare på kvällen, styrman skällde ut eleven för att han inte gjort rätt, och när han försökte förklara sig fick han fan för att han ”käftade”!

 

Jaha du, tänkte jag, sa ingenting för ens idioten hade gått, förklarade för eleven att han inte gjort nått fel, talade om för honom att jag skulle visa honom i morgon hur han skulle göra, sen la jag till, - sen ska vi lära styrman en läxa!

 

Nästa dag gick jag upp i styrhytten när han hade vakten, talade om för styrman att den här spaken (pekade på en spak som tagits ur bruk för många år sedan) måste du dra i en gång var 4:e timme, jag har nog glömt att tala om det för dig, jag gör det nerifrån maskinen också, men det är bra om du gör detta i fall jag skulle glömma det och det är viktigt att det blir gjort!

 

Frågan kom ju som ett brev på posten – Varför då? Jag svarade helt enkelt, det ligger utanför din befattningsgrad att få veta detta! He he, jävlar vad det snurrade i skallen på honom, det blev ett jävla liv, ”jag har jävlar i mig en högre befattning än dig” bara så jag visste!

Ja om du säger det så, sa jag och gick där ifrån.

 

Nu hade jag informerat kapten om detta, han flinade bara och sa, du är ju ta mig fan inte frisk någonstans, men han såg med pliriga ögon fram emot resultatet.

 

Resultatet, ja det blev som jag trodde, jag kunde inte veta säkert, men jag anade att han skitit i att dra i spaken, så nästa dag, ca: 4 timmar in på hans vakt gick jag upp på bryggan och låtsades andfådd – Va fan! Har du inte dragit i spaken i alla fall nu?!? Nu har ju propellerpumpen lagt av, det går varmt utav bara helvete där nere!!!

 

Men…? Det kunde du väl ha sagt att det var till den spaken gick, då hade jag ju aldrig glömt det!! Nä just det sa jag, tänk vad mycket enklare det blir när man vet varför man ska göra en sak, tänk på det nästa gång innan du skriker på eleverna!!

 

Hans nästa uttalande blev – ska jag dra i spaken nu då, eller har du gjort det! Ha ha!

 

Så vitt jag vet, drar han i spaken än!

 

Ted!


Mobil och GPS i bilen

Nä man va fan!!

Hörde på radion att man ska förbjuda telefon i bilen om man inte har ett så kallat headset!

Ok, jag köper det, fast man har konstaterat att det är pratandet i telefonen som gör oss mindre uppmärksamma, inte hur vi håller den när vi pratar! Jag tycker det är idiotiska påhitt, men just detta kan jag acceptera!

 

Sen kommer nästa grej…man förbjuda GPS i bilen om det innebär att man tar ögonen från vägen? Men är lobotomerade i hela huvudet? Hur fan ska man kunna titta på en GPS utan att ta ögonen från vägen? Jag bara undrar!

 

Men då får dom ta mig fan förbjuda gångtrafikanter efter vägarna också, och hur fan ska jag kunna köra bil i en stad med cyklister utan att ta ögonen från vägen??

 

Att man inte som förare ska programmera om GPS´n under själva färden, det kan till och med jag räka ut, men åter igen, hur fan ska jag sätta GPS´n i bilen…mitt i rutan?

Nä, det hjälper inte, jag måste fortfarande ta ögonen från vägen!!!

Idioter!!

 

Ted!


RSS 2.0