På bänken!

Jag kan för mitt liv inte förstå ståhejet med att barn blir bänkade i ex. en cup som Gohtia!

Vi i våran familj har inte upplevt problemet eftersom min dotter, (den av dom som varit där ska tilläggas) har av den enkla anledningen att hon är ensam målvakt i sin ålder, alltid haft en säker plats i laget!

 

Personligen där emot har jag varit bänkad i hela mitt liv, från liten skit, till större skit!

Det började ju redan på BB, inte satte dom mig på pedistal där uppe på avdelningen, det fanns dom som hade mer behov av personalens uppmärksamhet än jag. Så man blev skyfflad in i kön redan där.

 

Som liten knatte och tonåring satt man på bänken både vad det gällde sport och flickor, var för långsam i vändnigarna vad det gällde båda dessa ärenden, tro det eller ej, men jag var en blyg tanig liten skit. Knäna var bredare än låren och då är det inte lätt att spela vare sig fotboll eller kärlekens fiol.

 

Men vi kan inte tillfreds ställa alla, det går inte…kommer ihåg en gång när jag fick komma in för att tränaren tyckte synd om mig, eller för att han ville att alla skulle in på planen, vet inte vilket. Men efter matchen önskade jag att jag suttit på bänken, jag orsakade två baklängesmål och orsakade i och med det en förlust.

 

Jag kommer ihåg att jag ALDRIG mer ville in på planen, inte sluta med fotboll, det var fortfarande jätteroligt att åka runt i hela Dalarna och ha roligt med laget. DET ville jag ju inte missa…..

 

Men vad det led så växte jag på mig både över knän och käft, det kom en tränare som hade en helt annan teori om hur fotboll skulle spelas, och i hans visioner om fotboll passade mitt löpande väldigt bra in, så helt plötsligt fanns jag med i start elvan…varje match.

 

Personligen tror jag, allt eftersom man växer upp, att man gradvis lär sig att sitta på bänken. Då menar jag inte bara i sport, utan i livet generellt.

 

Ta vilken alldaglig situation du vill, och jämför det med att sitta på bänken, vi kan inte bli behandlade med silkesvantar i hela vårat liv. Är man van hemifrån att för det mesta få som man vill, man får hela tiden höra hemifrån att man är bättre än andra, ja då är det jättejobbigt att bli bänkad, är man däremot van att ha människor runt sig som tar mycket plats, ja då sitter man på bänken och bidar sin tid.

 

Om jag på mitt jobb gör ett jättejobb tillsammans med alla andra, vi löser ett problem som sparar en jävla massa pengar till företaget och sätter företaget på kartan. Vi har bollat idéer  med chefen hela tiden, vi har torkat svett med samma trasa, hela företaget har lagt ner tid och energi på att ta sig hela vägen fram, och lyckats!

 

Det blir rubriker i tidningen och chefen får den största uppmärksamheten i media, fast det var hela företaget som löste problemet!!!

 

Men eftersom chefen kan hantera pressen med media bättre än mig, han ser bättre ut på bild och kan dessutom trassla sig ur krångliga situationer utan att bli förbannad. Då nöjer jag, som person, mig med att ha gjort grovarbetet, nu kan jag sitta på bänken, för det har livet lärt mig. Jag måste inte alltid vara med på bild!

 

I vissa fall kanske det är enklare att spela schack! Man kan förlora, men man sitter jävlar inte på bänken!!

 

Ted!

 

 


Kommentarer
Postat av: McGyver

Djävlar va rätt du har!

2011-01-27 @ 12:39:47
URL: http://www.jogarsrud.se
Postat av: JG

Det där med fiolen ordnade upp sig ungefär samtidigt som fotbollen eller? :-)



Bra text by the way!

2011-01-27 @ 12:40:32
Postat av: Ted!

Tack tack!

Ja du Jonas, ungefär där var det nog...ha ha ha

2011-01-27 @ 12:58:09
Postat av: Sören

Hej Ted,



Det är ett fasligt curlande med barn nu för tiden.

Kan bara instämma i att man även kan lära sig saker "den hårda vägen". Har väl haft en ganska snarlik uppväxt som dig låter det som, när det gäller både sport och brudar. Men jag tror nog att det har blivit en ganska bra karl av mig till slut. Åtminstone tycker min fru det:-)!



Sköt om dig!

Sören;-)

2011-01-29 @ 19:17:47
URL: http://www.sodertaljesk.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0