Varför?

Försök förklara varför livet är orättvist till en som drabbats, utan att du blir präktig. Det kan du inte, för du sitter inte i exakt samma sitts, du har inte förlorat den du älskar helt oförhappandes, du har inte förlorat din make, din far……alldeles för ung!

 

Hur ska man kunna trösta något så infernaliskt orättvist? Jag tror inte det går, vi ska naturligtvis försöka, men jag tror inte det går!! Det bästa vi kan göra det är att finnas där, svara i telefonen när helst någon vill prata, lägga undan våra, i sammanhanget små problem, och bara finnas där för de som behöver det!

 

Detta påminner oss alla om hur sköra våra liv är, hur värdefull våran tid med nära och kära egentligen är, att vi ska vårda våra tankar, handlingar och ord med största respekt.

 

Det är en klen tröst just nu, men sorgen kommer vi över, det är saknaden som är ett jävulstyg att hantera, de små egenheterna, uttrycken, grimaserna de älskvärda orden den generösa människan man saknar!

 

Vi har alla minnen av nära och kära som lämnat jordelivet, vi har alla någon vi saknar nått oerhört, vi har alla kunskapen att trösta, om inte med ord så med omtanke och närhet.

 

Jag skickar alla de omtänksamma tankar jag har i huvudet till Idre just nu!

 

För er kanske inte världen är vacker just nu, men just nu är ni det vackraste i världen!

 

Man sörjer den man saknar, glöm bara inte att älska dem som finns kvar!

 

Ted!

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0