Tror det handlar om stolthet!

Det förs en diskussion på en facebook sida om hur man ska stava Idremålet, detta kan för en lekman synas rätt oförstående, men ju mer jag tänker på detta ju mer övertygad är jag om att det måste komma ett slut och en "bibel" i detta ämne! 
 
Exemplen som dras upp är om det ska vara ett tak ^ över bokstäverna a och o, vilka då bildar â och ô. Â och ô är  bokstäver som jag nu i 10 minuter suttit i mörkret och ljudat, är fortfarande inte fan att komma på hur jag ska föklara dem för inte invigda, kan heller inte komma på vad det kan vara för blandning av bokstäver, tills det slår mig...det är ju egna bokstäver, annars hade de ju inte låtit som de gör!!
 
Bokstaven L, är om inte ännu krångligare i vissa ord att överföra i skriven form, som exempel ordet Stoln, läsen man den på svenska fattar man inte ens på Idremål vad det står, men uttalar man L:et på Idremål så uttalar man inte ans L:et, man pressan tungan, lätt bakåtvikt, upp i gommen och ljudar n, då får man fram det rätta uttalet för Stoln, vilket då på Svenska är Stol. Ett annat ord med ett annorlunda uttal på L:et är skjul, vilket jag skulle på Idremål stava schul, på grund av att vi i Idre inte använder oss av olika slags skj-ljud? i halsen vilket kan få ordet regissiör att låta förbannat roligt, nåja, L:et i schul rullas fram från bak i gommen, det blir en liten snärt på det när det lämnar läpparna.
 
Varför är det då så viktigt att vi stavar rätt, ja det viktigaste kanske är att vi disskuterar detta på facebook och andra dator releterade sidor, för är det någon gång ungdomarna är inblandade i detta så är det väl då, för det är just det som är problemet, dialekten håller på att försvinna för att ungdomarna vägrar tôlô Idremål (snärtigt L i mål)!
 
Varför gör de då det, vägrar menar jag, ja, disskusioner har förts om att det skulle bero på inflyttning utifrån, att föräldrar som inte är från byn skulle ha inflytande i barnens språk då de växer upp. Men hopp åt helvete säger jag bara, har någon någonsin kunnat stoppa ett barn från att prata som det vill, ja väldigt sällan i alla fall. När jag växte upp i Idre fanns det också de som hade den goda smaken att flytta dit, och det tog banne mig inte lång stund innan de barnen villa vara och låta som alla andra. Lärarna försökte till och med förbjuda oss att prata dialekt i skolan, det gick väl så där då kan jag tillägga, det slutade med att lärarna tog efter oss.
 
Jag tror att stoltheten att vara Idresing har försvunnit för ungdomarna, man kanske inte skäms för att man bor i Idre, men man skäms över dialekten, jag tror att alla vi som pratar flytande Idremål någon gång hat blivit skrattad åt, hånad för vår i vissa fall, fruktansvärt dåliga Svenska. Men aldrig någonsin har jag väl skämts över min dialekt!!! 
På frågan varför man inte pratar dialekt har jag oftast fått svaret...vet´nte, när svaret man vill ha är vett itt!
Sen kryper det fram, jag vill kunna göra mig förstådd...ja men va fan!! Jag bor på Öland, på gränsen till grötdialekternas rike!! JAG kan göra mig förstådd, alla jag har umgåts en längre tid som jag kan kalla vänner här nere vet mycket väl vad Idremål är, för Svenskar...DET gör jag jävlar inte i onödan, varför? Jo däffôr att jä ä en nôtut stolt ô morschk Idregut!!
 
Man skâ lövva sôm en kung ô må sôm en Idrebo!!
 
Ted!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0